Hejsan!

Att vara hemma känns fortfarande märkligt efter 1,5 vecka. Jag saknar Sydafrika men det är helt underbart att vara hemma. 

Sydafrika och allt som vi upplevt finns i huvudet på mig hela tiden. Den fantastiska naturen, de underbara människorna (har aldrig mött människor som sydafrikaner, ett fantastiskt folk!!) men också allt det hemska, svåra, för oss så overkliga. Det faktum att människor där nere som har det svårt eller lever på ett hårdare vis än oss i Sverige, inte har någon stans att åka "hem" som vi, är något som jag inte kan släppa. De kan inte bara hålla ut i vetskap om att det inte är förevigt, på det sättet som vi gjorde när vi tyckte att det var svårt, och då levde vi inte ens unde särskilt hårda förhållanden. Livet där är deras verklighet, de har sina hem där. Jag kan fortfarande inte ta in det. Att människor kan leva i skjul och att livet kan vara en sådan ständig kamp som det faktiskt är för många i Sydafrika. Det sydafrikanska samhället med alla dess normer och oskrivna regler har långt kvar, verkligen. Och något av det allra märkligaste av alla upplevelser i Sydafrika var för mig den ENORMA skillnaden mellan svara och vita. Det var så tydligt att uppdelningen fortfarande är stark, och det är ju inte konstigt när man tänker på landets historia, men för oss som är vana vid i jämförelse ett väldigt rättvist och jämställt samhälle är det sjukt att se. Hela områden skrek om vilka människor som bodde där, städer, byar, kyrkor, bilar, det var hela tiden så fruktansvärt tydligt. Det var svårt att se, svårt att ta in, för hur kan en hudfärg avgöra vilken standard dina barn dagis ska ha eller hur bra matbutik som finns till hands där du bor? 

Jag har verkligen lärt mig enormt mycket under resan, och inte bara om världen och hur det kan se ut för människor som har det så fruktansvärt annorlunda än mig. Jag har definitivt lärt mig mycket om mig själv också.

Hemma är livet igång pang bom igen. Jag söker jobb som bara den, nu behöver jag någonting att hitta på (och leva på framför allt) om dagarna. Hittils har jag träffat alla saknade nära och kära så mycket jag kan, helt underbart! 

Jag är så oerhört lycklig över allt resan gett mig, alla nya synsätt på saker som jag fått. Jag har lärt mig sååå fruktansvärt mycket saker som är viktiga på riktigt. 

Ett enormt tack till alla som hjälpt oss och gjort vår resa möjlig. Den kommer alltid att höra till mitt livs största händelser.